Frihet och personligt ansvar

Frihet och personligt ansvar

Frihet är det bästa ting
Som sökas kan all världen kring
Den frihet väl kan bära

Biskop Thomas av Strängnäs (1439)

Om människorna vore änglar skulle friheten vara garanterad och vi skulle besparas alla samhälleliga problem.

Om människorna vore skurkar skulle endast huvudskurken njuta en viss frihet. Ett fritt samhälle skulle vara bokstavligen otänkbart.

Verkliga människor befinner sig någonstans mellan dessa ytterligheter. Vi driver självcentrerat våra egna intressen och söker främst vår personliga tillfredställelse. Å andra sidan har den stora majoriteten, vid sidan av förståndets gåva, förlänats en begränsad portion god vilja, medkänsla och empati. Det är nästan mirakulöst, att vi på denna smala bas förmått bygga upp institutioner, som gör det möjligt att leva tillsammans i ett fritt, demokratiskt samhälle.

Frihet innebär, att vi på egen hand kan leta efter livets mening, välja våra värderingar och staka ut vår målsättning. Med andra ord, vi är fria att söka ett högre direktiv, var och en på sin egen fason. Alternativet är att vi börjar dyrka oss själva. Då omvandlas medborgaren till en avgud, som besitter alla rättigheter och all makt men undflyr motsvarande skyldigheter. Det leder till att vår personliga autonomi förtvinar, det demokratiska samhället förfaller och friheten är förlorad.

Inom demokratierna pågår en ständig dragkamp mellan frihet och jämlikhet. I den patriarkaliska välfärdsstaten tappar frihet och personligt ansvar hela tiden terräng. Därför vill jag här uttrycka min oro och ta ställning mot statligt förmyndarskap och påtvungen jämställdhet.

Vi skall naturligtvis ta hand om de svaga och utstötta, men genuina framsteg och mänsklig emancipation måste basera sig på personlig frihet och ansvarskänsla. För att främja denna långsiktiga målsättning har stiftelsen Libera grundats som en plattform för oberoende och fördomsfritt tänkande.

Aktiva värderingar

Vaga abstraktioner såsom jämlikhet, broderskap, rättvisa – och frihet kan godtyckligt tänjas ut till oigenkännlighet. De kan vara och har varit redskap för hänsynslös agitation. Först när en abstrakt ide är tvungen att öppet konkurrera med avvikande tankegångar, får den ett konkret innehåll i form av en uppsättning värderingar.

Våra fundamentala värderingar kommer till uttryck i samhällets normsystem. De kan tolkas såsom underförstådda men överordnade meta-spelregler, som strukturerar den sociala och politiska verkligheten. Värderingsramens förändringar leder förr eller senare till en omformning av den offentliga maktutövningen, ibland under dramatiska former.

En överhetligt auktoritär eller totalitär statsmakt är oförmögen att registrera och förstå vad som försiggår i människornas sinnen. En sådan regim kommer ofrånkomligen att stagnera och förfalla. De oundvikliga värdekonflikterna skapar spänningar, som i sinom tid utlöser en politisk jordbävning.

Förändring under kontroll

Demokrati bygger på jämlikhet mellan de röstberättigade. I grunden är det fråga om en värderingsfri mekanism, som förverkligar majoritetens vilja, ett tomt skal som måste fyllas av något slags substans. Därför torde en historiskt betingad uppsättning av värderingar vara en oundgänglig förutsättning för en hållbar demokrati.

Värderingar är i de flesta fall åtminstone delvis inkompatibla. Frihet kontra jämlikhet är det klassiska exemplet. Spelteoretiskt kan man bevisa, att ett motsägelsefritt spelregelsystem kan konstrueras endast i triviala fall. Därav följer, att svåra sociala motsättningar inte kan lösas rationellt genom att finna en ”korrekt” lösning. Förljugna lösningsmodeller kan däremot avslöjas.

Gemensamma beslut i demokratier kan fattas bara genom att överbrygga de centrala värde- och intressekonflikterna. Problemet kan inte lösas med hjälp av en rationell analys. Konsten att hitta kompromisser är nyckeln till demokratiskt beslutfattande. Någonting måste alltid offras, ingen är någonsin fullt tillfredställd.

I demokratier kan den utdragna och komplicerade politiska processen bli en allvarlig olägenhet. Den stora fördelen är, att ett värderingsskifte inte skapar oöverkomliga konflikter. Den strukturella anpassningen genomförs i laga ordning. Samhällets dynamik får tillräckligt svängrum utan att stabiliteten blir ifrågasatt.

Frihetens pris är moral

Moderna demokratier har i sina konstitutioner omfattat och stadfäst en omfattande uppsättning personliga fri- och rättigheter. Å andra sidan är kravet på social jämställdhet djupt rotat i det mänskliga psyket. Denna dikotomi är inbyggd i demokratins struktur. Konflikten mellan våra individuella rättigheter och majoritetens krav på kollektivt ansvar utgör själva brännpunkten för demokratisk politik. Kampen mellan de konkurrerande synsätten kan inte och får inte avgöras åt någondera hållet. Ändå är demokratins framtid helt beroende på utfallet.

Politisk konkurrens är till sin natur ett nollsummespel, där det närsynta egenintresset får sin belöning, ofta på bekostnad av det allmänna bästa. Men ett livsdugligt samhälle är helt beroende av det mervärde, som skapas genom frivilligt samspel i öppen konkurrens. Framgången i dessa plussummespel bygger på ömsesidigt förtroende, som i sin tur är beroende av parternas hederlighet och öppenhet. Dessa värderingar utgör kärnan i vårt mödosamt uppbyggda moralkapital, som sätter gränser för nollsummespelet och upprätthåller demokratins funktionsduglighet.

Personlig frihet är en självklarhet för medborgarna i ett demokratiskt samhälle. Men friheten förgiftas när den blir ett självändamål. Det kortslutna självförverkligandet är ett ohållbart alternativ; vi måste på sätt eller annat tjäna ett högre syfte. Frihet ger makt åt individen, men dess utövning förutsätter ett personligt ansvar för sig själv, för sina närmaste, för samhället och för omgivningen. Med andra ord, frihet kräver åtminstone ett visst mått av självdisciplin och god vilja.

Individens frihet och samhällets välstånd står i direkt proportion till det tillgängliga moralkapitalet. Detta är ett historiskt faktum, som Alexis de Tocqueville tog fasta på i sin bok Demokratin i Amerika (1835-40). ”Jag är benägen att tänka, att om han [medborgaren] inte har tro, kommer han att vara undersåte, och om han vill vara fri måste han tro.” Frihetens pris är moral.