Är penningläskunnighet en medborgarkunnighet?

Är penningläskunnighet en medborgarkunnighet?

Finland har vant sig vid att lysa i Pisa-undersökningarna vart tredje år när man man bedömer resultaten av inlärning bland femtonåringar runtom i världen. Åren 2000–2009 placerade sig Finland sijoittui bland de tio bästa i matematik, naturvetenskaper och läsning.

Vid PISA-undersökningen 2012 bedömde man också penningläskunnighet i tretton OECD-länder. Bedömningen av penningläskunnigheten motiverades på följande sätt i rapportens sammanfattning:

”Financial literacy is thus an essential life skill, and high on the global policy agenda. Shrinking welfare systems, shifting demographics, and the increased sophistication and expansion of financial services have all contributed to a greater awareness of the importance of ensuring that citizens and consumers of all ages are financially literate.”

Bedömningen kan tolkas på åtminstone två sätt. För det första är penningläskunnighet en oumbärlig medborgarkuninghet redan i dagens samhälle. Medborgarna måste allt yngre och allt mer fatta beslut som kräver penningläskunnighet efterhand som ekonomiska system öppnar sig under konkurrenstrycket från globaliseringen. Penningläskunnigheten har således blivit en konkurrensfaktor vars inflytande ökar i takt med att den globala ekonomin utvecklas.

Å andra sidan varierar inställningarna till penningläskunnighet nationellt, vilket avspeglas i urvalet och resultatet av bedömningen. Kinesiska skolever lyste klart i spetsen av mängden – de representerade asiatisk kultur och dito utbildningssystem. I Europa placerade sig Belgien och Estland på platserna två och tre och efter dem följde Australien och Nya Zeeland. I den statistiskt signifikanta spetsen fanns det ännu plats för Tjeckien och Polen, som likt Estland hör till det ”nya Europa”.

USA placerade sig i mellanklassen – vilket kanske överraskar, med hänsyn till landets status som kapitalismens vagga. Penningläskunnigheten avspeglar ändå tämligen väl landets framgång i Pisaundersäkningens traditionella ämnen. Här döljer sig faktiskt en av bedömningens mest intressanta observationer: framgången i matematik och läsning korrelerar positivt med penningläskunnigheten, men inte perfekt.

Gemensamt för dem med framgång är att de relativt sett klarar sig bättre i penningläskunnighet än i matematik och läskunnighet. Till exempel Belgien, Australien, Nya Zeeland och Tjeckien klarar sig statiskt signifikant bättre i penningläskunnighet än i matematik och läsning. På motsvarande sätt klarade sig Kolumbien, Italien, Israel, Slovenien och Frankrike i sämsta ändan statistiskt svagare i penningläskunnighet än i matematik oh läskunnighet. Frankrike är värd ett diskutabelt specialomnämnande, emedan landet samlar totala 24 färre poäng i penningläskunnighet än i matematik och läskunnighet. Quelle catastrophe!

Framgången i matematik och läskunnighet avspeglar troligen totala satsningar på skolsystemen. Skillnaderna i penningläskunnighet kan dock ändå inte förklaras med enbart pengar. Hur kunde annars så pass välbärgade länder som Frankrike och Italien klara sig så dåligt – och till exempel Estland med klart lägre bruttonationalprodukt så bra?

Där var man i alla utvecklade länder satsar på traditionell medborgarkunnighet torde spridningen i penningläskunnighet vara avsevärt större. Om den nationella strategin för läskunnigheten i Estland sägs följande i bedömningen:

”The development of a National Strategy for Financial Literacy started in 2010 and a seven-year national programme was launched in 2013. The strategy targets the whole population, including youth. The Estonian Financial Supervision Authority, in partnership with other government departments and various private and nonfor-profit stakeholders, leads the implementation of the programme.”

Vid Pisa-undersökningen 2012 deltog Finland inte i den första bedömningen av penningläskunnighet, men hoppeligen i den andra som görs det här året. Utan att se resultaten tycks det vara klart att det finns rum för utveckling av strategin för den nationella peningläskunnigheten i vårt land. Enligt en åsikt i Helsingin Sanomats ledare som publicerades den 19 juli 2014 finns det inte ens någonting sådant i vårt land. I ledaren bedömer man att orsakerna till avsaknaden av strategin eventuellt är att:

”kanske man här alltför mycket förlitar sig på att staten betalar och att pensionssystemet tar omsorg.”

Undertecknads egen erfarenhet av den finlädska grundskolan är cirka ett kvartssekel gammal, då ekonomisk aktivitet illustrerades med grannröda skördetröskor som körde omkring på bördiga åkrar i Sovjetunionen.

Libera publicerar 3.3.2015 Anders Ekholms bok Markkinatalouden aapinen. Uppkomsten och utvecklingen av markandsekonomin analyseras ända från stenåldern. Boken är avsedd för alla som vill ha en sakkunnig orientering i ekonomi på klarspråk. Boken är speciellt avsedd för ungdomar.

Kommentoi