Finländska kompetensklyftan fördjupas – konkurrensförmågan förvittrar

Vi finländare har haft vanan att vifta med vantarna åt japanernas och kinesernas teknologiska utveckling. ”Imitationer!”, skriker vi och berättar historier om hur industrispionerna från öst besökte företag med små spionkameror.

Industrispionage och att stjäla idéer är naturligtvis inte rätt, men laglig efterapning och att köpa idéer och kompetens annanstans när sådant saknas hos en själv, det är intelligent taktik.

Finland ligger nu i ett läge där den teknologiska kompetensen har hamnat så bedrövligt på efterkälken att det har blivit aktuellt att anamma kompetens och lönsamma idéer för affärsverksamhet från annanstans. En följd av eftersläpningen är att landets konkurrensförmåga har kraftigt försvagats (IMD 2013).

Ett fenomen som kunde kallas robotisation framskrider med svindlande fart i världen. Branschens tillväxt mäts i hundratals och tusentals miljarder. Här är det inte fråga om endast de robotar som vi känner till – industri- eller servicerobotar – utan om allt mer versatila apparater och koncept, innovationer som fyller kännetecknen för en robot. Fenomenet är även förknippat med robotiserande apparatkoncept, t.ex. 3D- ja 4D-printning och -skanning, bilar och andra fordon eller till exempel operationsrobotar på sjukhus. Härtill kommer att även de välbekanta robotarna blir allt intelligentare och mångsidigare.

Ryske robotgurun Dimitri Grishin definierar en robot på så sätt att den har hårdvara, mjukvara, ett internetprotokoll och sensorer. En robot är mao. en apparat som kräver tämligen grundligt kunnande – eller bättre sagt, ett inlärande och intelligent koncept.

I Finland har man trott att digitaliseringen och ICT är nycklarna till framgång. På 2000-talet var ICT stenfoten för framgång och som informationskanal är den visserligen fortfarande nödvändig. Digitaliseringen – grovt uttryckt – ett material som borde utnyttjas för att det ska skapas innovationer, produkter som ökar realekonomin. Robotiseringen har lämnats bort från ekvationen – därför står Finlands stol för framgången illa på trekvart.

”Teknologiöverföring är ett smart drag när man har blivit på eftersläpet i den globala teknologiska utvecklingen”, funderar docent Jari Kaivo-oja och fortsätter: ”Finland är snart i ett läge där teknologiska överföringar av nödtvång ligger för handen.” Idealet vore förstås att resa sig till toppen genom egna innovationer. Kring robotiseringen ligger ändå kompetensnätet alldeles för tunt och splittrat för att vi ur egna innovationer snabbt skulle få fram produkter med global framgång. Den teknologiska sundet är dessutom alldeles för smalt för att vi tog oss ut på egen hand. Det är nu ett grymt faktum som måste skärskådas modigt, positivt och beslutsamt så att vi kan åstadkomma snabba aktioner. ”Smidigt anammande av teknologi från annanstans kunde för Finland vara en stark lösning i det rådande läget”, konstaterar docent Kaivo-oja.

Robotiseringen medför också andra effekter som genast borde ställas under debatt. En sådan är t.ex. beskattningen. Varifrån ska staten få sina inkomster när robotarna far iväg med allt fler jobb, även vägarbeten? Och hur blir det med lagstiftningen? Vårdrobotar, medicinska robotar och andra liknande kommer allt intimare nära människan (minns sensorerna och IP!). Och krigsrobotar? Självgående bilar? Diskussionen borde med skäl startas nu genast. Och det ekonomiska systemet? Det borde allt mer sporra till individuella lösningar och fri, etisk handel.

I år ordnas den första nationella robotveckan, den ingår i ett större europeiskt evenemang. Syftet med veckan är att öka medvetenheten om frågorna ovan och att fungera som ett forum för breda medborgardiskussioner. Jag hälsar alla bloggläsare välkomna till att bygga en human robosation i Finland. Om vi inser och genomför saken rätt så får vi ett samhälle där robotarna skapar förmögenhet och människorna värden – och tillsammans bygger ett nytt slags välfärdssamhälle med frihet och ansvar!

Kommentoi