Någon äger

Det är motbjudande att engagera sig. Därför är det förnuftigt att vi engagerar oss när vi har nytta av det, men annars undviker att göra det. Ibland förekommer det situationer där engagemang och nytta inte möts, vilket lätt leder till så kallat moraliskt svinn. En mjölkkartong som står andra dagen på kontorets köksbord och hyresbilens otaliga repor är vardagliga exempel på moraliskt svinn. Hemma skulle mjölkkartongen ha kommit sig färsk tillbaka till kylskåpet och den egna bilen i parkeringsrutan utan skador.

I ett aktiebolag är situationen liknande. Respektive ägare skall engagera sig gällande bolagets verksamhet – eller kanske ”någon” sköter det? Inom finansiell forskning har man traditionellt konstaterat att en koncentrerad ägarbas inverkar positivt på aktiebolagets framgång. Den bakomliggande förklaringen är att betydande ägare effektiverar förvaltningen med stöd av sin (röst)makt. Givetvis antar man också att betydande ägare engagerar sig för bolaget. En aning överraskande är det här antagandet svagt vetenskapligt dokumenterat. Engagerar sig alltså ”någon”?

Min kollega Benjamin Maury och jag granskade tillsammans finska börsbolags framgång under åren 1996–2005 ur ägarnas engagemangs perspektiv. Engagemanget beräknades på basis av hur stor del av sin portfölj en genomsnittlig ägare hade placerat i bolaget. Om till exempel bolaget A representerar 10 % av dess genomsnittliga ägares portfölj och bolaget B bara 1 %, antog vi att ägarna i bolaget A var mer engagerade än ägarna till bolaget B. Ägarna i bolaget A hade helt enkelt större nytta av att engagera sig i bolaget.

Vi konstaterade att ägarnas engagemang inverkade på bolagens framgång på många plan. Mera engagerade ägare gick hand i hand med bättre lönsamhet, högre värderingsnivå och större aktieavkastningar. Egentligen var ägarnas engagemang en viktigare framgångsfaktor än deras koncentration. Inte bara storägarnas engagemang var viktigt, också mindre ägares engagemang hade en märkbar betydelse. En aktiv församling behöver inte nödvändigtvis en präst.

Det är av avgörande betydelse för nationalekonomin att produktionsfaktorerna förvaltas så effektivt som möjligt. I ljuset av vår undersökning förutsätter detta engagerade ägare med incitament för ansvar och beredskap för påverkan. I börsbolag är en central och viktig form av påverkan att man röstar med fötterna, dvs. köper och säljer aktier, vilket internet har gjort både enklare och billigare. De sociala medierna har dessutom hämtat direkt åsiktsinflytande inom räckhåll för alla. De tekniska förutsättningarna för allemanskapitalism är således bättre än någonsin.

Vår nuvarande skatte- och pensionslagstiftning uppmuntrar till diversifierat och indirekt ägarskap – där någon annan engagerar sig. Vår lagstiftning lämnar således mycket utrymme för önskemål. Av dessa skäl borde man främja direkt aktieägarskap i framtida skatte- och pensionslösningar. Låt oss ställa mjölkkartongen tillbaka i kylskåpet.

Kommentoi