Statsledarskapets återvändsgränd

Det är dags att öppna ögonen och kritiskt granska frågor som accepterats som generella sanningar, där en är att marknadsekonomin är ursprunget och roten till allt ont. Uppfattningen är bara en övertygelse som saknar täckning. Om den skulle vara sanningen borde efter de flesta mätare alla stater som stöder sig på statligt ledarskap klara sig bättre än länder där staten tillåter marknadsekonomisk verksamhet.

När fakta analyseras med hjälp av konkreta relationer mellan orsak och verkan märker man att staten har sitt finger med i spelet i alla allvarliga kriser under vår tid. Vi är mitt i en kris av statligt ledarskap och samhälleligt lidande.

Karl Marx hade syftet att befria de fattiga i alla länder från kapitalismens – marknadsekonomins – makt. I länder där man bokstavligen följde hans läror lyckades staten inte lösa in sina löften om välstånd och ekonomisk utveckling. i länder där regeringarna ville styra och betsla marknadsekonomi istället för radikal socialism skapade åtgärderna i regel problem som var allvarligare än de ursprungliga.

Det är dags att visa att för att marknadsekonomin ska fungera så behöver den en stat som fungerar efter liberalismens klassiska principer. Därför ska människorna befrias från den ogrundade uppfattningen att staten i sin nuvarande form är samhällets välgörare och marknadsekonomin dess fiende. Samtidigt bör man avskaffa premissen att samhälleligt framåtskridande strömmar ur en stat som förmår styra den marknadsekonomiska verksamheten.

Statsmakternas skuldsättning

Statsmakternas skuldsättning kan trovärdigt förklaras bara med politisk beslutsfattning, inte med marknadskrafter. Tanken på staten som garant för välfärd har oundvikligen ökat de offentliga utgifterna och skuldsatt staterna. Statsmakternas skuldsättning som pågått i decennier får som bäst utöver Finland även många andra länder att vackla, t.ex. USA och medlemsländerna i Europeiska unionen.

I regel har man förhållit sig medgörligt till ökningen av de offentliga utgifterna och ansett den vara en förutsättning för utveckling. Motsatta uppfattningar har förbigåtts antingen med en axelryckning eller som politisk idioti. Så gick det enligt Karin Svanborg-Sjövall för t.ex. de socialdemokrater i Sverige som redan på 1980-talet undrade om staten hade blivit en pater familias som svarar för allt och alla (Axess 4/2013). Utan uppmärksamhet blev också boken Alltid mer, aldrig nog som Anders Isaksson publicerade år 1994 där han visade hur bekvämt staten åtog sig nya uppdrag. Hans bok är fortfarande mycket aktuell.

Vanan finns att man klandrar bankerna för statsmakternas skuldsättning. De som främjar dessa klander gjorde väl i att beakta tre fakta. För det första så har bankerna förlitat sig på staten och för det andra så har statsmakterna gradvis skuldsatt sig utan att någon skulle ha sett framtiden. För det tredje är det inte lätt för bankerna att förvägra staten lån när den ber om det.

Bank- och finanskrisen

Det är sant att bankerna har avsevärda ekonomiska problem. Här kan man ändå inte knappast bara skylla på bankerna som verkar i en marknadsekonomi. Bankerna fungerar inte alls fritt som man vanligen tror utan efter regler som staten ställer dem. Den offentliga regleringen av bankerna är en orsak till centraliseringen i bank- ja finansvärlden.

Bankerna ska inte buntas ihop till en grupp. Det finns banker där politiska partier och fackförbund har ett avsevärt inflytande på beslutsfattningen och det är just de som är orsaken till bank- och finanskrisen. Särskilt i Spanien och Tyskland finns det sådana banker och de har omfattande finansierat t.ex. bostadsproduktionen. USA:s centralbanks låga räntefot och förbundsstatens strävan efter att alla får en egen bostad förklarar en stor del av landets ekonomiska svårigheter under senare år.

Man har vanan att ställa sig kritisk till de avsevärda summor som cirkulerar i bank- och finansinstitutioner och till branschens innovationer. Den tradionella uppfattningen att det i regel är förmånligare att pengarna ligger i produktionen än att de cirkulerar från ett konto till ett annat och utnyttjar olika instrument för att bevara sitt värde förefaller ha förlorat sin betydelse. Varför söker sig pengarna inte gärna till produktionsobjekt? Vad slags lagstiftning och kollektiva reglering har utövats inom områden för produktionsprocesser där det blir allt svårare att hitta fruktbara investeringsobjekt för pengar?

Massiv arbetslöshet

Arbetslösheten är ett svårt och tilltagande problem. I synnerhet är arbetslösheten bland de unga oroväckande i förutom Finland även många andra länder i Europeiska unionen. Det är paradoxalt att det överallt finns ogjorda arbeten mer än någonsin trots att det finns fler arbetslösa än på långa tider.

Det är fel att anklaga marknadsekonomin för arbetslösheten. Om marknadsekonomin fick fungera fritt skulle det finnas jobb för alla som vill ha ett arbete. Den mest huvudsakliga förklaringen på arbetslösheten är den kollektiva regleringen av arbetsmarknaden som fastställer löner och villkoren för hur arbetsförhållanden etableras, ändras och sägs upp. Arbetslösheten förvärras så länge man försöker lösa den med kollektiva metoder och inte kan häva regleringen av arbetslivet.

Det är ett faktum att ju lättare och enklare det är att etablera ett arbetsförhållande, desto mer arbete finns det i nationalekonomin. En förenkling av arbetslivet medför inte anarki och godtycke för arbetslivet. Den skapar nya arbetsplatser, höjer löner och stärker arbetstagarna förhandlingsmakt i valsituationer. Den kollektiva regleringen av arbetslivet har skapat precis sådana förhållanden i det ekonomiska livet som den var avsedd att förhindra då den sattes i kraft.

Kapitalismen kring bäste bror

Kapitalismen kring bäste bror (crony capitalism) har många uttrycksformer som är svåra att identifiera. Lagstiftningen är grundkraften i kapitalismen kring bäste bror. Staten, som avsiktligt gynnar vissa intressen, utövar kapitalism kring bäste bror genom att erbjuda t.ex. ett visst företag och produktionssektorer skydd mot konkurrens. Detsamma gör sig en stat skyldig till som bedriver positiv och negativ diskriminering. En av de allvarligaste uttrycksformerna av kapitalismen kring bäste bror är när staten på olika sätt ingriper i fria prissystem. Staten kan även lagvägen skapa vissa företag marknader och garantera dem ekonomisk avkastning.

Kapitalismen kring bäste bror kallas även välmående för företag som staterna främjar genom olika program, stödformer och skattelättnader. Detta är sannolikt mer allmänt än man fruktar. Detta tillspetsar inkomstfördelningen och begränsar jämlikheten för möjligheter. Detta främjar intressen som har betydande resurser och vet vägen till kärnan i den politiska makten. Detta förvränger omärkligt produktiva förhållanden i samhället.

Eftersom människorna upplever följderna kapitalismen kring bäste bror i sitt eget liv skyller de på marknadsekonomin där följderna uppträder. De anklagar inte politiken för dem emedan de har mycket svårt att se dess verksamhet som förklaringen på sina negativt upplevda konsekvenser.

Utsiktslöshet och hopplöshet

Budskapet från många länder förmedlar att människorna har förlorat hoppet för och tron på framtiden. Därför reagerar de godtyckligt och våldsamt på förhållanden där de upplever sig vara fängslade och som de enligt eget tycke inte kan påverka. Godtycke och våld är en reaktion av hopplöshet och frustration. Det är i viss mån förståeligt att de anfaller marknadsekonomin utan att se de egentliga skyldiga till sitt trångmål.

Det är sannerligen destruktivt för samhället när människorna inte med egen kraft kan korrigera sin position och framtiden inte har någonting positivt att erbjuda dem. I och med att människorna har förlitat sig på staten som en god samhällelig källa har de förlorat sin frihet som är ett definitivt villkor för att det ska uppstå hopp, framtidstro och förverkligande av möjligheter. Staten kan inte garantera någonting som är möjligt under fridom. Staten kan garantera människorna fridom, men inte frihetens frukter.

Frihet är förutsättningen för all utveckling

Överallt törstar människorna efter frihet. I friheten är alla människor jämlika oavsett sina sporadiska skillnader. Antti Chydenius, Nordens Adam Smith, skrev att bara under frihet kan man hitta lösningar på problem so skapas av staten. Människornas kreativitet och uppfinningsrikedom kan blomstra bara i en jordmån som har befruktas av frihet.

Staten behövs för att befria människorna från oket av kollektiva institutioner. Ett fritt samhälle behöver en stat som inser den gränslösa betydelsen av fridom för den mänskliga utvecklingen. Den behöver en stat som för att försvara friheten törs bekämpa starka samhälleliga intressen. Det behöver en stat vars verksamhet bygger på en grundlag som bär omsorg om människornas jämlikhet inför lagen och som inser farorna i juridisk aktivism.

Sökandet efter ändringar måste inledas med att statens postion och uppdrag uppfinns på nytt. Ett misslyckande i det uppdraget förskjuter samhällena i ett kärr av hopplöshet, fattigdom och lottlöshet.

Kommentoi